Min favoritbok

Hallå där ute!

Nu skriver jag lite oftare än vad jag gjort de senaste veckorna, som ni kanske märker. Jag gissar att ni också kan räkna ut anledningen till denna frekvensförändring – jag har ju inget jobb just nu!

Hacker-desk-laptop-hoodie-hacking-hooded-600x400I mitt förra inlägg pratade jag om trovärdigheten i skildring av data, teknik och hackers i filmer och serier, och sedan jag bad er att berätta vad ni tycker, för att se om jag fick medhåll i min cyniska uppfattning, så har svaren fullkomligen rasslat in i inboxen! Så roligt!

Tydligen träffade jag en ganska öm punkt för oss programmerare, för – och jag skojar inte – ett hundra procent av mailen som kommit in till mig har fullkomligen hållit med om vad jag beskrev. Jag blev helt chockad verkligen, det här är tydligen någonting som många av er suttit i tv-soffan och retat upp er över, och det är samtidigt någonting som sällan diskuteras i någon större utsträckning, verkar det som.

Så, eftersom vi alla är eniga om att hackers och liknande ämnen skildras på ett oerhört larvigt och onyanserat sätt, så tänkte jag ta tillfället i akt att föra lite balans och positivitet till konversationen, genom att prata lite om en av mina absoluta favoritfilmer – Bladerunner!

Bladerunner är ju, som jag antar att de allra flesta av er känner till, en dystopisk framtidsskildring som visar ett högteknologiskt USA, där androider ränner omkring på gatorna, och har utvecklats till en sådan grad att det är näst intill omöjligt att skilja på dem och vanliga människor. Huvudrollen innehas av Harrison Ford, och man kan ju gissa att han fick rollen efter att han gjort ett sådant strålande jobb som Han Solo i Star Wars, och då hade man sett honom fungera väl i futuristisk miljö.

Så – om ni inte redan har sett den, se Bladerunner ikväll! En riktigt bra framtidsrulle!